FSL-VALIDERING

RINK, MONICKA (TYSKLAND)

Poet and Essayist

May 2014

It was the most inspiring seminar I've visited in more than fifteen years. The talks and performances were perfectly chosen. The conference: a perfect balance between theory, discussion, performance and art work. It was also immensely generous - in terms of attention and last but not least in honorarium. And back home I found my writing work enriched by the discussions for months. Thanks a lot!

RENQVIST, ANNA-LENA (SVERIGE)

Fil. Dr.

annalenarenqvist@yahoo.com

Jag har regelbundet medverkat vid FSLs seminarier från och med 2007

Varför?

Som de flesta akademiker vet lever det akademiska seminariet sällan upp till sin idé om

ett prövande samtal kring en problematiserad fråga. Det gör FSL. Det interdisciplinära,

tillika inter-nordiska ramverket ger här rum för institutionellt knutna resp. fria forskare

att under ett par sammanhängande dager ett par gånger per termin mötas för regelrätt

samtal över initierat stoff. Det obrutet väl komponerade programmet, med inom sitt

område ledande och/eller nydanande föreläsare och konstnärer, utgör här ramverket

för ett heterogent och prestigebefriat möte förmöget att lämna spår tillräckligt djupa för

att prägla pågående forskning alternativt initiera nya projekt.

Av det skälet har jag sökt mig till FSL:s seminarier som till ett vattenhål. Med sin i det

samtida Sverige unika förening av klassisk humaniora och kritiskt reflekterad

konstnärlig verksamhet fyller FSL ett vakuum som är manna för de medverkande och en

nyckel till flämtande svensk forskningspolitik.

FSL behövs mer än någonsin.

RHEDIN, ULLA (SVERIGE)

Fil.dr., bilderboksforskare, kritiker

ulla@rhedin.org

Har på avstånd och med stor nyfikenhet och högsta intresse och tillfredsställse följt FSLs aktiviteter och texter genom åren. Seminariet står för skärpa, reflexion, stimulans och nytänkande av ett slag som vi inte är bortskämda med i Sverige!

POIGNANT, ELISABETH (SVERIGE)

Tolk/översättare

elisabeth.poignant@gmail.com

Några sporadiska gånger under 2011, 2013 och 2014

Tvärvetenskaplighet, synestesi, virtuosa samtal och kreativ tystnad, helt nya forskningsansatser, antika rötter. Måste få finnas kvar och utvecklas vidare för vitalisering av både konstnärliga och vetenskapsteoretiska discipliner.

PETERSEN, HENRIK (SVERIGE)

Kritiker, redaktör, översättare

claushenrikpetersen@gmail.com

2005–2008

På senare tid har jag som kritiker bidragit med följande: Jag har skrivit sporadiska litteraturrecensioner för Sydsvenskan/Helsingborgs Dagblad. Och jag har skrivit två essäer som använts till för- resp. efterord i böcker. Jag skrev förordet till holländske Cees Nootebooms roman I de nederländska bergen. Och jag skrev efterordet till Jörgen Linds kommande diktsamling Vita kommun, som är sista delen i en pentalogi, så det arbetet handlade om fem böcker. Nooteboom-förordet handlade om några veckors arbete. Essän om Lind krävde flera månader. För att sådana längre kritiska arbeten ska bli bra krävs ett stort tankearbete, som rymmer många felbeslut på vägen, och ett arbete med stil, som är tidskrävande men nödvändigt för att texten alls ska bli användbar. När är en sådan text är klar och duglig har den mycket att bidra med för förståelsen av ett författarskap, alt. teman och villkor för skriften. Det jag i det här sammanhanget vill betona är, att om jag inte fått i uppdrag att skriva de här sakerna, dvs. om inte någon satt och väntade på att få bedöma dem och använda dem, så hade de aldrig blivit till. Inte för att jag inte skulle vilja tänka och skriva om de här ämnena, men arbetet är så krävande att jag aldrig skulle ha orkat bemöda mig. Och det är vad Fria seminariet ger många verksamma skribenter på en och samma gång; med en sorts myrstackseffekt, där helheten motsvarar mycket mer än delarna/deltagarna. Där gavs nämligen tillfälle att intensivt arbeta med litterära ämnen i ett större format, vilka förväntades lämnas vid särskilda tillfällen, och som därefter bedömdes av en ganska stor grupp kvalificerade läsare, med helt olika bakgrund. Därefter fick arbetena gå tillbaka till arbetsbordet och bearbetas igen. Det är en unik form av grupparbete inom det litterära fältet. Och jag skulle egentligen alltid vilja ha det sammanhanget i mitt liv. Både för redan rutinerade skribenter och för ännu oerfarna, så är Fria seminariet är en ren skatt i form av erfarenhet. Åtminstone för mig gav FSL under de åren jag var med – och bidrog med virrig, vinglig essä – en ovärderlig grund för många av de arbeten jag gör i dag.

PEDERSEN, DANIEL (SVERIGE)

Doktorand

daniel.pedersen@littvet.su.se

Vår och höst 2014.

FSLs seminarier erbjuder enligt mig en unik mötesplats mellan både olika konstformer och discipliner. Samtalen inte bara korsbefruktar de olika konst- och vetenskapsgrenarna utan håller också hög intellektuell klass genom den goda organisationen och de många inbjudna gästerna. Som akademiker har jag upplevt att seminariet på FSL erbjuder en egen tankeform med sin egen speciella dynamik. För att en sådan hög intellektuell nivå skall bevaras hoppas jag verkligen att det finns möjlighet att ordna ett långvarigt samarbete för FSL med en lämplig partner. Jag tänker mig snarast den fria seminarieformen som en återgång till symposiet i grekisk mening, till ett sätt att förhålla sig till tanken som fanns det inte någon skillnad mellan filosofi och poesi. Enligt mig är det just sådana eftertankens platser som erbjuder en särskild kontinuitet och möjlighet att tänka de långa fria linjerna bortom samtidshetsens stress. Jag tror att engagemanget hos deltagarna vittnar om hungern efter ett sådant intellektuellt utbyte. Jag hoppas verkligen att FSL kommer att bestå så att jag, och andra med mig, ska ha möjligheten att får fortsätta samtala och tänka i sådana former.

OTERHOLM, KNUT (NORGE)

Stipendiat / Høgskolelektor ved Høgskolen i Oslo og Akershus

knut.oterholm@hioa.no

Jeg har kjent til FSL:s seminaret fra begynnelsen, men ikke hatt anledning til å delta så mange ganger.

Jeg har deltatt på en eller to samlinger i Oslo relativt tidlig i perioden og på et seminar i Stockholm høsten 2013.

Forutenom deltakelsen på seminarene har kjenner jeg til seminaret gjennom publikasjoner på nett og i bøker som er resultat av seminaret.

Det er i en situasjon der artikulasjonen av kvalitet i tiltagende grad (i alle fall medialt) skjer i et kvantitativt språk og der den kunstneriske og den faglige kvalitetsvurderingen av kunst og kultur tilkjennegis en stadig lavere status, jeg mener FSLs sine seminarer om kritikk har vært og er så viktig. Med sin genuint dialogiske form og tverrfaglighet opplever jeg FSL:s seminar som noe ganske unikt i Norden. Samtaleformen tilbyr et nødvendig rom for både å utvikle arbeider i prosess – men der også en møteplass om man bare er ute etter kunnskapsgivende prosesser. At seminaret har pågått i over 10 år, har gjort at det har kunnet utvikle en form, som ikke minst tar den praktiske kunnskapstradisjonen på alvor. Seminaret synliggjør på den måten viktige problemstillinger i diskusjonen om kunnskapsgrunnlaget for kvalitet og vurdering både i kulturpolitikken og i kritikerinstitusjonen. Kritikk som en «slags kunst» som Atle Kittang sa kan vi bare utøve og øve opp berre i eit offentleg rom.